Konsthallens tidigare utställningar

Utställningen är till för alla som har anknytning till Haninge och ska avspegla Haninges befolkning, när det gäller utställare och besökare. Varje år deltar både amatörer och yrkesverksamma konstnärer i Haningesalongen. I år är temat Då, nu, sedan och det blir en utställning med måleri, textil, foto, animation, skulptur och installation.

Juryns val och priset på 20 000 kronor går i år till Carolina Alvear Bello.

Medverkande konstnärer

Akram Hussein Haider, Anders Lidell, Anita Klintsell, Annie Forsberg, Annika Setterquist, Björn Lundblad, Britt-Marie Lundin, Carolina Alvear Bello, Christina Göransson, Christina Hassila, Daniel Pickens, Elizabeth Carlsson, Gösta Engström, Karin Munkhammar, Kjell Karlsson, Petra Strömberg, Ragnhild Blomdahl, Robert Pisanikovski, Susanne Cederlund, Therese Vendela Persson och Tony Ljungberg.

Årets jury bestod av

Maryam Fanni (konstnär), Robert Stasinski (curator), Margaretha Westman (Österhaninge konstförening), Arne Widman (konstnär), Gunilla Fredlund (s) och Kristoffer Eriksson (m).

Foto: Gömstället av Thelma Aulio Paananen. (Bilden är beskuren).

Utställning med konstnärerna Thelma Aulio Paananen, Heidi Kilpelainen och Ville Lenkkeri
23 september – 3 december 2017
Haninge kulturhus, Konsthallen

Under firandet Finland 100 år presenterades de tre finländska konstnärerna Thelma Aulio Paananen, Ville Lenkkeri och Heidi Kilpelainen i utställningen Den besvärliga ödlan. Här närmar de sig på varsitt sätt sina minnen av Finland. Titeln är hämtad från ett av de grafiska verk av Thelma Aulio Paananen som är ramen för denna utställning. På bilden ser man en kvinna och två barn som är på väg genom skogen med en bunt ved. Ett av barnen försöker klättra upp på kvinnans rygg men där har redan en liten ödla klättrat upp.

Thelma Aulio Paananen är sedan många år bosatt i Haninge och väl förankrad i kommunen. Hennes verk möter Ville Lenkkeris fotografier där uppväxtstaden Mänttä, Finland, står i fokus. Heidi Kilpelainen deltar med en video och performencen Tango Therapy.

Thelma Aulio Paananen

Paananen har en stor produktion av verk med naivistiska drag som med humor och värme ofta avslöjar en längtan efter Finland. Miljöerna är en lantlig finsk torparbyggd med detaljerade iakttagelser och porträtt av familj och vardagsliv. Hennes senare verk inkluderar textila skulpturer som skildrar personer ur hennes liv och samtid. När hon inte kunde måla längre började hon sticka skulpturer.

Thelma Aulio Paananen är utbildad på Konstfack och Konstakademien, Stockholm samt Grafikskolan Ateneum i Helsingfors.

Ville Lenkkeri

Ville Lenkkeris foton ur serien The Petrified Forrest (Den förstenade skogen) påminner om hans uppväxt i en liten bruksort i mellersta Finland. Hans foton balanserar mellan det dokumentära och det iscensatta och det finns en närhet till det cinematografiska. Till serien hör också små texter av minnen.

Lenkkeris verk visar minnen eller vad som skulle kunna vara minnen och är avskalade och mystiska i kontrast till Paananens myllrande grafik. Skogen som närvarar är en omslutande trygghet och kan ses som en ingång till verken. Orten som porträtteras är uppbyggd kring ett pappersbruk som är nedlagt. Skogen, människorna och deras historia finns kvar och visar en vemodighet och försiktig humor, en tillvaro nästan upplöst i tid men ändå så präglad eller förstenad av den.

Ville Lenkkeri är utbildad på Academy of Performing Arts, Prag och University of Art and Design, Helsingfors.

www.villelenkkeri.com

Heidi Kilpelainen

Kilpelainen arbetar med en gränsöverskridande totalkonst inom video, musik, installation och performance. Hon har gett ut tre skivor under namnet HK119 och musiken går som en röd tråd genom hela hennes skapande. Det är också ett sätt att förvalta och omskapa de mytiska arv och traditioner hon fascineras av.

I verket Tango Therapy får betraktaren möta konstnären i framförandet av finska sånger och det skapas ett gemensamt bearbetande av minnen. Texten och språket är oviktigt, ibland är sångtexterna helt nonsens, det är det intima och den totala närvaron utanför språkliga eller kulturella barriärer som skapas i mötet som är betydande. Det blir till en meditativ ritual eller en totalupplevelse av nutid och dåtid.

Utbildad vid Central St Martins i London.

www.heidikilpelainen.com

Foto: Gustav Nordenskiöld

Gustav Nordenskiöld
9 juni - 23 septeber 2017
Haninge kulturhus, Konsthallen

I en serie utställningar har konstnären Gustaf Nordenskiöld återkommit till en utgrävningsplats, Site no. 16. Konstnären använder platsen på ett fiktivt sätt men den är också verklig och belägen i Mesa Verde, USA. Där har konstnärens namne på 1800-talet grävt ut och samlat in material från en boplats. Nordenskiöld riktar i utställningen blicken mot arkeologin och gräver ut och samlar in material från sin plats, ateljén.

I konsthallen hänger objekt från taket. Tillsammans bildar skulpturerna en samling som utgår ifrån Site no. 16. Urvalet är koncentrerat kring de hängande och kolorerade objekten. Ofta är delar av verken monokromt bemålade eller dekorerade i mönster som refererar till olika verkliga eller fiktiva kulturer. Skulpturerna speglar ett utforskande av okända platser, subkulturer och världar.

Nordenskiölds skulpturer är förankrade i verkliga föremål men deras funktion har ofta förskjutits. Formerna går att känna igen från olika slags redskap eller antropologiska museiföremål och ger utrymme åt egna tankar om deras användning och historia.

I utställningen visar Nordenskiöld huvudsakligen målade och ristade verk i porslin och stengods. Han använder sig av koboltlavering och oxidmåleri, med referens till bläck och tatuering, men även av glasyrer och infärgade leror. Det finns en fysisk närvaro i hans arbetsmetod där spår från processen är viktiga i de färdiga objekten. Det är ett sätt att bevara och visa på en handling, att frysa ett ögonblick till eftervärlden som ett minne av dess tillkomst.

Gustaf Nordenskiöld har tidigare utfört ett offentligt konstverk i Haninge, Cirkus Sågen, i Sågenparken, Vendelsö. Det utgår ifrån en berättelse om ett jättelikt cirkussällskap som slår sig ner i parken och alla som vistas i parken är även en del av sällskapet.

Ladda ned folder om Gustaf Nordenskiöld, Site no. 16 Inked

Om Gustaf Nordenskiöld

Gustaf Nordenskiöld är konstnär och keramiker, baserad i Stockholm. Han är utbildad vid Konstfack i Stockholm, Keramik och glas, 1996-2001. Han finns bland annat representerad på Nationalmuseum, Röhsska museet, Malmö konstmuseum, ASU Art Museum i USA och Magnelli, Musée de la céramique i Vallauris, Frankrike.

Bildtext: Gustaf Nordenskiöld, Unspecified object (north) (2013) och Unspecified object (black hole sun) (2017).

Foto: The Male Issue (Metro January 2013) (2014) av Rebecka bebben Andersson och Barbados Tourism Campaign (2013) av Ditte Ejlerskov. (Bilderna är beskurna).

Rebecka Bebben Andersson, Nanna Debois Buhl och Ditte Ejlerskov
8 april – 8 juni 2017
Haninge kulturhus, Konsthallen

Ladda ned foldern om Delat utrymme

Utställningen tar avstamp i de gemensamma rum vi alla delar med fokus på kvinnliga erfarenheter. De tre konstnärerna diskuterar i sina verk hur kvinnor förhåller sig till, tolkas in i och synliggörs i det offentliga rummet.

Det offentliga rummet är per definition till för alla, det ska delas av alla samhällets invånare men ständigt synliggörs att alla inte har lika stor del i det. Grupper har olika mycket tillträde till det gemensamma utrymmet beroende på de samhällsstrukturer som finns. I vårt relativt jämställda samhälle är vissa platser fortfarande mer tillgängliga för män och andra för kvinnor.

Utställningen breddas även med ett samtal med konstnären Rebecka Bebben Andersson och filmprogram av Catti Brandelius där hennes olika karaktärer utforskar förortens offentliga rum.

Rebecka Bebben Anderssons verk visar på hur mäns våld mot kvinnor syns i media och hur det i sin tur påverkar kvinnors frihet i det offentliga rummet. Ditte Ejlerskov använder sin fascination för popstjärnan Rihanna i sina målningar och fokuserar på de forum där bilder av henne finns. I Nanna Debois Buhls verk blir andras blickar och föreställningar om kvinnor i det offentliga rummet visualiserade genom fem synska personers berättelser.

Rebecka Bebben Andersson är utbildad vid Kungliga Konsthögskolan i Stockholm och har ställt ut på Luleå konsthall och Passagen Linköpings konsthall.

www.rebeckabebben.se

Ditte Ejlerskov är utbildad vid Malmö Konsthögskola och har bland annat ställt ut på Annaelle Gallery och Museumscenter Aars.

www.ditteejlerskov.com

Nanna Debois Buhl är utbildad vid The Royal Danish Academy of Fine Arts och har även deltagit i Whitney Museum's Independent Study Program.

www.nannadeboisbuhl.net

Foto: Éva Mag. (Bilden är beskuren).

Éva Mag
11 februari – 25 mars 2017
Haninge kulturhus, Konsthallen

Ladda ned foldern Man ska vara snäll mot sig själv

Man ska vara snäll mot sig själv är utställningens titel men också ett mantra som konstnären, liksom många människor idag brottas med. Hur förhåller man sig till samhällets politiska och sociala strukturer? Vem anpassar sig och på vilket sätt? Hur får människor med olika förutsättningar plats? Utställningen tar avstamp i dessa frågeställningar och undersöker dem genom olika material, skulpturer och nya videoverk.

Inför utställningen har Éva Mag valt att fokusera på hårda material som hon även tidigare har använt som metall, glas och komposit, men också tagit sig an trä, ett material som har kvaliteter mellan leran och metallen. Leran tillsammans med textil är också grunden i hennes arbete. I utställningen finns även ett nytt videoverk där konstnären för första gången har samarbetat med dansare. Konstnären låter de lerkroppar hon tidigare har arbetat med få liv i form av dansare som finns med i videoverket. De dynamiska kropparna möter de statiska strukturerna genom den rörliga bilden.

Éva Mag är utbildad på Kungliga konsthögskolan och tog examen 2015.

3 december 2016–28 januari 2017
Haninge kulturhus, Konsthallen

Haningesalongen är sedan 1971 en återkommande jurybedömd utställning med konstnärer som har anknytning till Haninge. Varje år deltar både amatörer och yrkesverksamma konstnärer. Ärets tema är Gränslösa världar.

Medverkande konstnärer 2016: Almira Bekeshovba, Anders Ersson, Anette Abrahamson, Anita Klintsell, Chang Im Ohlsson, Christina Göransson, Emilio Silva, Eva Gabrielsson Nilsson, Gill Hallensjö, Gunilla Lindeberg, Gustavo Pantelis, Gösta Engström, Jane Berggren, Johanna Rosendahl, Julio Ferrer, Karin Munkhammar, Lars Larsson, Margareta Öhberg, Maria Kindestam Bruvik, Mita Lundin, Ritva Karlsson, Robert J Pisanikovski, Sonja Ericsson, Susanne Avendano Lillkvist, Therese Persson, Ubavka Mrinkovic, Ulrica Nordström och Åker Arnerdal.

Stipendiet Juryns val går i år till Johanna Rosendahl för hennes gränslösa spännvidd mellan verken där det inte finns några gränser i fantasi, inga gränser i konventionell lämplighet eller några gränser i verklighetsbeskrivningen.

Årets jury bestod av Valeria Montti Colque (konstnär), Kristoffer Eriksson (m), Gunilla Fredlund(s), Jorunn Eriksson Grönsund (Österhaninge konstförening) och Arne Widman (konstnär).

Foto: Stillbild ur filmen, Dessa rum, dessa människor (2016) av Kolko Ink.

Kolko Ink.
18 november – 26 november 2016
Konsthallen, Haninge kulturhus

Ladda ned folder om Dessa rum, dessa människor. Kolko ink.

Utställningen porträtterar människor från Haninge som tillsammans med KolKo ink. har undersökt rörelser och miljöer i sin vardag. Porträtten skildrar personliga rörelseberättelser och platser där de medverkande lever och verkar, en danskortfilm som rör sig mellan det dokumentära filmspråket och det danskonstnärliga uttrycket. Längs med väggen finns rörliga fotografier av medverkande som bjuder dig som besökare att lyssna till fragment ur deras vardag.

I filmen medverkar bland andra trädgårdsmästare Jan Tiits från föreningen Folk & Trädgård i Tungelsta, Imamen Mohammad Laallam från Islamska föreningen i Handen och Anna Blomlöf, bonde på Utö. Danskortfilmen är skapad tillsammans med dokumentärfilmare Alexander Rynéus

Under 2016 har KolKo ink. varit Haninge kommuns KOKO - KommunKoreograf med sitt säte i Haninge kulturhus.

Som kommunkoreografer väcktes en nyfikenhet kring vilka rörelser som pågår i Haninges vardag och idén att leta reda på och “ta hand om” dessa blev utgångspunkt för danskortfilmen. Vi sökte efter rörelseberättelser, det vill säga rörelser förankrade i kroppen, grundade i personligheten. I filmen får vi se Haningebor i rörelse, i sin vardagsmiljö så väl som i kommunens offentliga rum, därav utställningstiteln - Dessa rum, dessa människor.

Foto:Stillbild ur filmen Gesture/Labour/Leisure (2016) av Conny Karlsson Lundgren.

Conny Karlsson Lundgren

24 september ­­­– 13 november 2016
Haninge kulturhus, Konsthallen

Gesture/Labour/Leisure

Genom dansen och kroppens rörelsemönster visas två vitt skilda fenomen ur Haninges historia. Det ena, tvätterierna som fanns i överflöd under första halvan av 1900-talet, och det andra Ultrahuset, en alternativ punkscen som var vital under 1980-talet.

Tillsammans med koreografen och dansaren Dinis Machado har Conny Karlsson Lundgren undersökt ett lokalt förankrat arkiv- och bildmaterial och även egna minnesfragment från uppväxten. Konstnären har arbetat med termen gest som möjliggör undersökandet av en fysisk queer erfarenhet, där en identitet ofrivilligt exponerades av kroppens till synes obetydliga rörelser. Denna erfarenhet blir ett verktyg de två platserna betraktas genom och olika kroppar lyfts fram i berättelsen om Haninge.

Utställningen består av tre delar som reflekterar över tvätterierna, Ultrahuset och termen gest. Uppdelningen syns både i filmens olika delar men även i rummets gestaltning där Ultrahusets golvyta har byggts upp under ett tak av tvättlinor.

Platserna står för fundamentalt olika sätt att utöva rörelser på och synliggöra kroppsminnen. Den ena platsen, Ultrahuset, relaterar till fritid, extas och lycka i samband med musik och motstånd, en alternativ plats att finna tillhörighet i. Den andra platsen, tvätterierna, står för ett arbete som inte längre finns och ett metodiskt och repetitivt utformande av rörelser. I filmen initieras en tredje plats, ett rum för privata minnesbilder och queer erfarenhet.

Conny Karlsson Lundgren (f. Västervik) är konstnär och baserad i Stockholm. I sitt konstnärskap fascineras han av det efemära, till synes tillfälliga spår och ögonblick som tillsammans bildar större sammanhang. Karlsson Lundgren tog sin MFA i Fri konst vid Valand konsthögskola. 2014–2015 deltog han i researchprogrammet vid Van Eyck Academie i Maastricht (NL). De senaste åren har han ställt ut aktivt i både i Sverige och internationellt.

www.connykarlsson.se

Bild: Jonas Nobel.

Jonas Nobel
11 juni – 11 september 2016
Haninge kulturhus, Konsthallen

Om Haninge kommuns geologiska historia

Jonas Nobel lyfter i den nya offentliga gestaltningen och utställningen upp människans korta tid på jorden i kontrast till bergarters långa. Geografiska platser som inte längre finns kvar och upptäckten av grundämnet Litium som kan härledas till Utö är två utgångspunkter ur Haninges historia.

Vid Eskilsstråket, som sträcker sig från sjön Rudan till Eskilsparken, har konstnären placerat tre skulpturer i aluminium på socklar av betong. Socklarna efterliknar geologiska processer där sediment lagras och bildar bergarter. Aluminiumobjekten relaterar till mänskliga innovationer som är påverkade av de geologiska förutsättningarna som finns i Haninge. Objekten antar formen av en litiumtablett, en ishockeyrink och en tvätthög.

Konsthallen visar en utställningen som utgår från arbetet bakom skulpturerna utmed Eskilsstråket. I utställningen finns en installation samt flera grafiska verk där två olika historiska skeenden vävs samman, den långsamma geologiska historien och vårt betydligt kortare tidsperspektiv idag.

En del av den offentliga gestaltningen är en bok som kommer att finnas i biblioteket i Handen. Bokens redaktion består av Jonas Nobel och formgivarna Konst & Teknik. De kommer att använda konsthallen som ett redaktionsrum under utställningens första vecka. Under den veckan har du som bor i Haninge möjlighet att komma förbi och lämna din historia om det gamla Haninge. Boken bygger bland annat på en exkursion till Utö med en geolog, en fotograf, en konstkritiker och en grupp pensionärer och boende som genomfördes i maj.

Jonas Nobel (f. 1970) är utbildad vid Konsthögskolan i Umeå, och bor och verkar i Stockholm. Han har en tidig koppling till Haninge som student på Fredrika Bremergymnasiet. Jonas Nobel är även en del av arkitektur- och designbyrån Uglycute som verkar i mötet mellan konst, design och arkitektur.

Hitta till den offentliga gestaltningen

Gå från Kulturhuset i 2 min till korsningen Poseidons gränd/Gamla Nynäsvägen. Skulpturerna är placerade längs med gångstråket till Eskilsparken.

Foto: Anna Ahlstrand. Konstverk: Hurtigs torp, Hurtigs Torg (2014) David Larsson, Leoparden på stranden (2012) Linn Fernström, Goodbye, Horses! (2013) Annika Holmér.

Skolklass i Haninge
9 april – 28 maj 2016
Haninge kulturhus, konsthallen

Drömmar utan drömmar - unga väljer konst, broschyr
Vad är en utställning, hur ska den se ut och vad ska den berätta? Det är frågor som en högstadieklass i Haninge har funderat på under arbetet med utställningen Drömmar utan drömmar - unga väljer konst. Den Pedagogiska Designbyrån har under våren träffat eleverna och genom deras egna tankar och associationer har utställningen växt fram. Här visas utvalda konstverk ur kommunens konstsamling på ett helt nytt sätt.

"Eleverna har hittat ett sätt att göra utställningen till sin, de äger själva den berättelse som kommer fram genom verken och i utställningsrummet" berättar Den Pedagogiska Designbyrån som har arbetat med klassen vid flera olika tillfällen och gjort dem delaktiga i utställningens alla delar.

Besökaren bjuds in till en värld som på ett personligt sätt reflekterar över ungdomarnas uppväxt. Utställningen bygger på olika teman som klassen själva har formulerat. Valet av konst utgår från deras tankar kring livet, tomhet och känslan av att inte passa in. Historier från elevernas vardag vävs in i utställningen genom design, texter och film. De har själva valt att vara anonyma, för att kunna dela privata berättelser.

Ett trettiotal verk ur kommunens konstsamling ingår i utställningen. Exempel på konstnärer vars verk blivit utvalda är bland andra Linn Fernström, Hyun-Jin Kwak och Jan Håfström.

Den Pedagogiska Designbyrån grundades 2010 och består av Hanna Andersson, Anna-Karin Holtz och Frida Lindberg. De är alla utbildade på Konstfacks bildpedagogiska institution och arbetar med lärande inom konst, design och media.

Foto: Blå solglasögonfågel (2015) av Johan Svensson.

Johan Svensson
6 februari - 24 mars 2016 
Haninge kulturhus, Konsthallen

Night Times, broschyr

I utställningen Night Times bjuder Johan Svensson in till en värld där det mesta utspelar sig på natten. Konsthallen är fylld av lyktor, gravstenar och fåglar som alla berättar något om vår mångfacetterade samtid. Liksom i en mardröm förskjuts skalan på vardagliga föremål och genast får de en annan betydelse.

Humor har alltid varit ett viktigt verktyg för Johan Svensson. Med hjälp av humorn pekar han på specifika samtida skeenden och visar sin världsbild för besökare. I utställningen finns bland annat en mobiltelefon som i placeringen och formen liknar en gravsten, en koppling till vårt samhälles besatthet av modern teknologi. I samma rum visas även ett torgstånd där knubbiga telefoner av senare modell står uppställda till försäljning.

I många av Johan Svenssons verk finns ett intresse för mikrokosmos. I animationen När vi döda vaknar (2009) får cigarettfimpar och slängda kapsyler liv och börjar formera sig. I Djup skog (2006) stiger något upp ur själva marken som materialiserar sig som ett antal svävande vapen och samlas på en övergiven skjutbana. Döda ting organiserar sig och genom deras tillvaro finns möjlighet att spegla samtiden.

Konsthallen presenterar även flera nya verk. Bland annat en skulptur där en gymnastiksko har naglats fast till marken av en träpåle, allt i en overklig skala, och stora ljuslyktor drar in besökaren med sitt magnetiska ljus, men även nattfjärilar vars vingar får liv.

Johan Svensson (f. 1971) är utbildad vid Malmö och Umeå konsthögskola men bor och arbetar i Stockholm.

Presskontakt

Kristyna Müller
konstintendent

5 december 2015 - 23 januari 2016
Haninge kulturhus, Konsthallen

"Om man bara läser böcker som andra läser, då kan man till slut bara tänka sådana tankar som andra tänker." Årets tema för Haningesalongen är taget ur boken Norwegian Wood av den japanske författaren Haruki Murakami.

Medverkande konstnärer

Felicia Alsterhed, Doris Beling, Birgitta Berg, Ewa Christofferson, Victoria Cleverby, Bodil Dahlgren, Maria Djurhed, Per Eriksson, Christina Göransson, Tony Högye, Chang Im Ohlsson, Kjell Karlsson, Anita Klintsell, Kulturträffen Soppa&surr, Leif B Larsson, Gunilla Lindeberg, Britt-Marie Lundin, Mita Lundin, Mikaela Marakovic, Stig-Ivan Mattsson, Karin Munkhammar, Anders Munoz Caballero, Peder Norrlin, Gustavo Pantelis, Johnny Persson, Therese Persson, Madelene Petersson, Robert J Pisanikovski, Simon Rörlien, Liisa Trevid, Christina Wolmar och Margareta Öhberg.

Arrangör

Haninge kultur och Österhaninge konstförening.

Årets jury

Birgitta Ahlgren (MP), Macarena Dusant (curator), Leonard Ekström (M), 
Gunilla Fredlund (S), Saadia Hussain (konstnär), Margaretha Westman (Österhaninge konstförening) och Arne Widman (konstnär).

Foto: The feminist machine (2015) av Johanna Adebäck.

Johanna Adebäck, Anna Asplind och Horn.Uggla, arkitekt- och landskapsarkitektkontor 

5 september - 28 november 2015
Haninge kulturhus, Konsthallen

Allt sedan den första cykeln konstruerades har den haft stor betydelse för individens frihet att kunna besöka olika platser och att självständigt ta sig fram bortom ekonomiska och geografiska begränsningar. Haninge liksom många andra förorter är byggd för transport med bil, där mannen traditionellt har suttit bakom ratten och cykeln har fått stå tillbaka. I utställningens tre delar lyfts olika aspekter av cykling fram av konstnären Johanna Adebäck, koreografen Anna Asplind och arkitekterna Horn.Uggla.

Johanna Adebäcks verk The feminist machine synliggör cykelns betydelse för den kvinnliga frigörelsen. I verket har hon undersökt hur kvinnor på cykel har utmanat normer för kvinnans plats i samhället, historiskt men även idag i olika delar av världen. Beroende på perspektiv ses cykeln som omoralisk och farlig, eller som ett verktyg och en symbol för rörelsefrihet och positiv förändring.

I Anna Asplinds videoverk utforskar hon förortslandskapet som utspelar sig mellan konsthallen Färgfabriken och konsthallen i Haninge kulturhus på cykel. Området präglas av gränser mellan olika material, politiska gränser, gränser mellan det urbana och naturen och gränser som försvårar mötet mellan människor.

– Att ta sig fram på cykel är som att dansa, den fysiska rörelsen genom landskapet skapar ett fokus som ökar förmågan att förnimma platser och förstå dem på ett nytt sätt.- säger Anna Asplind

Utställningens tredje del består av arkitekterna Horn.Ugglas arbete med barn och unga i Haninge. Under utställningens gång utforskar de tillsammans hur barn och unga cyklar och hur cyklingen kan göras mer jämställd. I konsthallen kommer resultatet av mötena att dokumenteras för att sedan ligga till grund för en förändring i stadsmiljön som ska göra cykling mer jämställt.

Projektet är ett samarbete mellan konsthallen i Haninge kulturhus och Stadsbyggnadsförvaltningen i Haninge och har fått stöd från Boverket för arbetet med jämställda offentliga miljöer.

Anna Asplinds verk är en del utav samarbetet mellan konsthallen i Haninge kulturhus och Färgfabrikens utställning Experiment Stockholm (23 september-29 november). Verket kommer att visas i båda konsthallarna.

Om deltagarna
Johanna Adebäck har studerat på Konstfack i Stockholm. I sin ofta platsspecifika praktik intresserar hon sig för sociala och fysiska strukturer och hur dessa skapar begränsningar såväl som möjligheter i vardagen. www.johannaadeback.se

Anna Asplind är koreograf och dansare och har studerat vid balettakademin i Göteborg men även studerat kulturgeografi. I hennes arbete intresserar hon sig för dansen i relation till perception och förståelsen av platser. www.annaasplind.se

Horn.Uggla är ett arkitekt- och landskapsarkitektkontor som arbetar med stadsplanering genom kreativa dialoger. Kontoret drivs av Elsa Uggla, arkitekt och Maria Horn, landskapsarkitekt.

www.hornuggla.se

Foto: Planetas (2015) av Valeria Montti Colque.

Valeria Montti Colque

10 juni–29 augusti 2015
Haninge kulturhus, Konsthallen

Trädgårdsmästarens planet, broschyr

Målningar av svenska fåglar svävar i konsthallen, men hur kan en fågel vara svensk? Fåglar rör sig över världens gränser liksom människor gör. Valeria Montti Colques konstnärskap rör ofta frågor med identitet och tillhörighet i fokus. I konsthallen har frågeställningarna blivit ett flertal installationer med målningar, växter och möbler.

Konstnären har skapat ett universum med planeter som alla har en egen värld. På planeterna växer det träd. För konstnären är trädet en symbol för varje enskild människas förmåga att plantera sina egna drömmar och låta dem växa, både under bra och dåliga omständigheter. Varje människa är trädgårdsmästare över sin egen planet.

Ett centralt verk är den monumentala akvarellmålningen Corazon De Oro Alma De Cristal. I den finns en av de karaktärer som ofta återkommer i Valeria Montti Colques bildvärld. Jokerita, en kvinnlig variant av jokern som i målningen förekommer i många olika skepnader och som konstnären även har använt i performativa verk.

- Mycket av inspirationen till utställningen kommer från barnboken Lille prinsen. I den bor prinsen ensam på en planet och tar hand om en ros. Jag ser det som att man måste bestämma sig för var man vill slå rot och ta hand om sig själv och låta sig själv växa, säger Valeria Montti Colque.

I Valeria Montti Colques bildvärld finns många referenserna till konstnärens egna liv men även från ett samarbete med två ungdomar från Haninge kring en offentlig gestaltning. Ungdomarna kom med sina drömmar, barndomsberättelser och egna bilder som sedan vävdes in i den myllrande bildvärld som utställningen utgör.

Foto: Kristyna Müller

Kateryna Radchenko, Sergiy Petluk, Lena Stenberg, Oskar Östergren, Asier Zabaleta, Fredrik Oskarsson, Juan Aizpitarte, Ixone Ormaetxea, Sinisa Labrovic, Mila Pavicevic, Maciek Salamon, Elvin Flamingo, Michael Hanna, Dragan Protic, Valeria Simone, Nedyalko Delchev, Helena Wikström, Davor San Vincenti, Lalya Gaye, Tonya McMullan, Borja Ruiz, Joseba Irazoki, Djordje Balmazovic, Nils Personne, Kajsa Sandström, Simon Häggblom, Karin Lind, Saadia Hussain och lokala deltagare.

20 maj -31 maj 2015
Haninge kulturhus, Konsthallen

Utställningen Light fortsätter men fylls även på med material från de två senaste veckornas arbete i Haninge. Föremål som skapats under konstnärernas vistelse i Haninge blandas med bilder och annan dokumentation.

Kulturprojektet CORNERS är ett samarbete mellan konstnärer från Europas utkanter: Baskien, Nordirland, Balkan, Ukraina, England, Polen och Sverige. Haninge är först,

4-17 maj. CORNERS Haninge vänder ut och in på Stockholm. Vår stad blir till centrum. Periferin omringar centrum. Arrangörer: Haninge kultur och Intercult.

Foto: Kataryna Radchenko.

Kateryna Radchenko, Sergiy Petlyuk, Oskar Östergren, Lena Stenberg

12 maj – 17 maj 2015
Haninge kulturhus, Konsthallen

Light, broschyr

I konsthallen och foajén finns drömska fotografier och videomaterial som är ifrån Lappland och området kring svarta havet i Ukraina. Konstnärerna har alla besökt och tagit intryck ifrån de olika plasterna och samerna och tatarerna som bor där.

Foto: Stillbild ur filmen Put yourself in my place (2013) av Milijana Babić och Ida Hansson.

Milijana Babić, Ida Hansson

5 maj - 10 maj 2015
Haninge kulturhus, Konsthallen

Put yourself in my place, broschyr

I den första utav två utställningar under CORNERS visas dokumentation från när Ida Hansson från Umeå och Milijana Babić från Reijka bytte liv med varandra och hur deras vardag speglas i varandras.

Foto: Ur serien Strangers in a Strange Land (2010) av Sandra Isacsson

Joakim Forsgren, Ingela Ihrman, Sandra Isacsson, Franco Leidi, EvaMarie Lindahl, Santiago Mostyn.

7 mars – 26 april 2015
Haninge kulturhus, Konsthallen

Den naturliga ordningen, broschyr

Carl von Linné använde begreppet "den naturliga ordningen" för att beskriva en tänkt universell ordning som baserades på yttre likheter snarare än funktion. Att kategorisera och dela in naturen, människor och skeenden är ett sätt att förstå världen och skapa tillhörighet och mening. Men att naturen tyglas och omvärlden struktureras får också konsekvenser för de som faller utanför. I en samtid som alltmer fokuserar på motsättningar mellan människor med olika bakgrunder är utställningen ett försök att uppmärksamma den rådande ordningen och hur människan söker sig till och bort från den.

I Joakim Forsgrens och Ingela Ihrmans verk är skolmiljön och de situationer som kan uppstå under skoltiden i fokus. Forsgrens video är autentisk dokumentation av en grupp unga män som på en lektion under tidigt 90-tal framför Ultima Thules "Balladen till Sverige", vissa av fri vilja och andra av tvång. Ihrmans verk skildrar en padda i mänsklig storlek som försöker ta sig fram genom en hinderbana i en gymnastiksal.

I EvaMarie Lindahls teckningar av tidningsurklipp lyfter hon fram olika exempel på hur människor har visats på zoo, både historiskt och i vår samtid. Franco Leidis kopparstick utspelar sig i ett slags inre rum, som är spelplats för olika typer av makt- och relationsspel. Bildvärlden präglas av uppväxten i det fascistiska Italien, det egna jagets mörka vrår och det kollektiva undermedvetna. ´

Santiago Mostyns video och Sandra Isacssons fotografier berör båda vad det innebär att vara främling på en främmande plats. I Isacssons verk skildras män på den svenska arméns bas i Afghanistan. De relationer som uppstår dem emellan är i fokus. I Mostyns verk ser vi konstnären själv röra sig runt i Stockholms nattliv där han söker kontakt genom en handling som uppfattas som både vänlig och aggressiv.

- Verken i utställningen har gemensamt att de på olika sätt handlar om individers anpassning eller reaktion till sin omgivning och miljö. Men det är inte en utställning som driver en specifik tes, istället ges möjlighet att söka nya associationer och finna sin egen väg att utmana den naturliga ordningen, säger Joakim Forsgren som har med ett verk men även har agerat som medkurator i utställningen.

Foto: Black Monolith – Watch Out (2014) av Debora Elgeholm

Debora Elgeholm

31 januari – 1 mars 2015
Haninge kulturhus, Konsthallen

Oidentifierad invasion, broschyr

På 50-talet fick science fiction sitt stora genombrott inom litteratur och film. Ett vanligt tema var paranoia. I filmen förvandlades det kalla krigets hot om invasion till ett hot från yttre rymden. Det var även under den tiden som religionen scientologi grundades. Dess grundare L. Ron Hubbard skrev till en början science fiction-litteratur men började senare ägna sig mer åt människans själsliga hälsa och utifrån det växte scientologin fram.

- Scientologin är intressant just för att det är en nystartad religion. Därför är det möjligt att försöka sätta sig in i det samhällsklimat som var grogrund och möjliggjorde att religionen kunde få fäste och sprida sig och bli så pass stor som den ändå är idag, säger Debora Elgeholm.

I Debora Elgeholms tidigare arbeten har hon undersökt religiös tro och vad som får människan att tro eller att tvivla. Genom fotografi, text och video arbetar hon nu med liknande existentiella frågor men med science fiction och scientologi som utgångspunkt. I utställningen prövar konstnären hur populärkulturens filmer kan ha påverkat den tidens föreställningar om okända världar, främst på ett psykologiskt plan. Den optimistiska tron på teknikens förmåga var även kantad av en oro inför datorns makt och kapacitet.

Debora Elgeholm är utbildad vid Högskolan för fotografi i Göteborg samt Kungliga Konsthögskolan i Stockholm. Elgeholm har ett flertal separatutställningar och grupputställningar bakom sig och har visat sina filmer på internationella filmfestivaler.