Sofie Seitamo Mijac

Foto: G40 Studio

”Det händer att jag nyper mig i armen när jag går upp för slottstrappan”, Sofie Seitamo Mijac 31 år boende i Västerhaninge.

Jag hade väl aldrig trott att jag skulle bli slottsfru. Fortfarande får jag nypa mig i armen när jag går omkring på Häringe slott – tänk att jag får vistas här hela dagarna. Det är fantastiskt.

Jag är uppväxt i Stockholm city, och har studerat i England i 10 år. Jag är besatt av mumier, så till en början läste jag konsthistoria och arkeologi, men sen bytte jag spår och läste istället ryska och affärsekonomi. När jag så småningom flyttade tillbaka till Stockholm började jag jobba inom min familjs företag. Det första som hände var att vi köpte Brandbergen centrum, och min uppgift blev att få liv i centrumet igen, lyfta imagen och få det att blomstra. En svår uppgift, men jag åkte dit, gick på möten, hörde mig för vad butikerna och folket ville ha och så träffade jag förstås ”Brandbergstomten” Ronny Johansson, eldsjälen bakom Brandbergsfestivalen. Det visade sig att det folk mest av allt ville ha var att få tillbaka den nedlagda biografen. Det var bara för mig att ta reda på hur man fick liv i en biograf. Hur funkar biografvärlden? Filmdistribution? Filmteknik? Under åren som kom tillbringade jag nästan all min tid i Brandbergen och på biografen, och den 10 april 2014 kunde vi visa vår första film. Det var magiskt! Biografen förändrade mitt liv, det var mitt första egna projekt och jag lärde mig otroligt mycket på den resan. Kunskaper som kom väl till pass när planerna på att köpa Häringe slott startade och jag fick frågan vad jag trodde om det.

Ett slott? Jag åkte dit inkognito, checkade in och var en jobbig gäst i flera dagar. Ställde knäppa frågor, åt allt som fanns att äta, gick på promenader, inspekterade allt. Sen svarade jag: vi kör! 2017 blev vi nya ägare till Häringe slott, och jag fick ett nytt projekt att kasta mig in i. Vid den tiden hade jag skaffat hund och därför börjat jobba hemma mer och mer, så när mitt drömhus här precis intill slottet blev till salu sålde jag min lägenhet i stan och blev Haningebo.

Hotell eller restaurang hade jag förstås aldrig drivit, än mindre ett slott. Det blev en ny resa, som fortfarande pågår. Det har varit tufft att vara ung och en relativt ny entreprenör, men jag har lärt mig otroligt mycket på kort tid. Att vara flexibel, att inte ge upp inför motgångar och att se möjligheter. Jag har också lärt mig att ha bra personal vid sin sida är den viktigaste delen för att kunna driva en verksamhet. Utan personalen är jag ingenting.

Styrkan hittar jag i att komma hem till hundarna (nu har jag tre!) och få det direkta miljöombytet som att gå ut på promenad i naturen här på Häringehalvön. Jag har aldrig ångrat att jag flyttade hit. Jag känner mig hemma här, även om jag som sagt får nypa mig i armen ibland där jag går omkring på slottet.

Kontakt för den här sidan: haningekommun@haninge.se

Senast uppdaterad: 12 april 2019