Eva Schröder

Foto: G40 Studio

”Det är det fina med att bo på en ö - vi har varandra”, Eva Scrhöder 77 år boende på Utö

Janne och jag träffades på Barnens bad på Utö när vi var sex-sju år gamla. Vi var båda sommargäster, Janne sedan 1941 och jag 1943. Vi lekte och umgicks om somrarna i samma gäng under hela vår barndom. Så småningom började vi även träffas i stan och 1964 förlovade vi oss i Orfestugan på Utö som mina föräldrar hyrde. Redan då bestämde vi oss för att bo på Utö när vi gift oss. (Stugan har fått sitt namn efter en man som hette Orfe. Han hade hand om pråmdragningen under gruvtiden på 1800-talet).

Det blev inte riktigt så, istället flyttade vi till en gård utanför Katrineholm där Janne sålde traktorer och lantbruksmaskiner. När vi väntade vårt andra barn Anna, bestämde vi oss för att flytta till Utö.

Vi köpte en taxibåt och började köra vad vi kallade för ”Direktörsturen” kl. 08.30 från Utö.  Waxholmsbolagets passagerarbåt som vi konkurrerade med gick redan vid 06-tiden.

Vi hade tur för den sommaren 1969, spelade SVT in ett sommarprogram från Utö. Det blev många extraturer med folk och grejer fram och tillbaka mellan Årsta och Utö under juli månad. I slutet av 80-talet fick Janne nys om att Ålö gård var arrendeledig. Han gick och klurade några dagar innan han frågade mig lite försiktigt om jag skulle kunna tänka mig att flytta dit och driva gården. Ja, va spännande, sa jag. Efter 10 år med jordbruket, kor, får och hästar startade vi Utö Rederi AB tillsammans med två familjer på Utö.

Anna och hennes man Anders med barnen Emelie och Alexander övertog gården på Ålö och driver den fortfarande. Staffan arbetar på Utö Rederi och bl.a. kör båten mellan Nynäshamn och Utö.

Anna och Staffan gick i skolan på Utö tills de började i högstadiet i Nynäshamn och bodde inackorderade. Det är klart vi saknade varandra men samtidigt hade vi fullt upp allihop så det gick bra. De kom hem på helgerna.

Vi har bott på lite olika ställen här på ön under åren men nu är cirkeln sluten för jag bor i Orfestugan igen. Min Janne finns inte mer så jag bor här själv. Jag tar hand om mig, går långa promenader med min hund, tränar på Ålö-gymmet som Anna och Anders har öppnat. Jag har många vänner, barn och barnbarn och känner mig trygg här på Utö. Det är en del med det fina att bo på en ö. Vi vet vilka vi är, hälsar och tar hand om varandra. Vi har varandra. Det är fint.

Orfestugan och jag är ett, min stuga omfamnar mig varje gång jag kommer hem.

Kontakt för den här sidan: haningekommun@haninge.se

Senast uppdaterad: 12 april 2019