Cissi Karlsson

Foto: G40 Studio

”Haninge är verkligheten för mig. Så mycket olikheter”, Cissi Karlsson 28 år boende i Handen.

För mig var det helt fantastiskt att komma till Jordbro. När jag var 13 år flyttade min mamma och jag hit från Småland, där vi bodde i en pytteliten by med bara tio hus. Vi flyttade egentligen hit för min skull, mamma ville att jag skulle få utveckla mitt musikaliska intresse. Jag har alltid varit intresserad av någonting mer, så för mig blev det som att ta ett kliv in i verkligheten att komma hit. När jag kom till Brandbergsskolan första dagen så tänkte jag bara ”Wow!”. Jag hade aldrig träffat folk från hela världen tidigare och här fanns så många olika. Jag ville bara lära mig mer, förstå mer om världen, olika länder, religioner, kulturer och människor.

Jag dansade, sjöng i kör och fick vänner för livet, och mitt intresse för människor fortsatte att växa. När jag var 20 år började jag jobba på Studieförbundet Vuxenskolan, med verksamheten ”Vägen ut för unga”. Samtidigt började jag bygga upp en musikverksamhet för unga tjejer som varken hade fått chansen eller haft modet att utveckla sitt musikintresse tidigare. Det var ett ideellt arbete till en början. För att skapa mina tjejgrupper hängde jag på fritidsgårdar, åkte på festivaler, gick på mässor och pratade i skolor. Verksamheten gick ut på att tjejerna fick lära sig skriva musik och de fick egen tid i musikstudion för att lära sig spela in och producera. De fick även lära sig DJ:a och dansa. Vi jobbade mycket med att bygga upp deras självförtroende. Det var fantastiskt, för samtidigt som tjejerna utövade sitt intresse, utvecklade de en kunskap om något. Det skapar en enorm självkänsla.

När det gäller unga tjejer handlar det tyvärr också ofta om psykisk ohälsa, som ångest, anorexi, problem i skolan och depressioner. Därför gick mitt jobb lika mycket ut på att finnas till hands, prata och att vara ett stöd i kontakt med skolan och socialtjänsten.

Principen för verksamheten var studiecirkelns, men i verkligheten pågick den 365 dagar om året, jag jobbade i stort sett dygnet runt. När jag blev gravid insåg jag att en förändring krävdes. Idag jobbar jag fortfarande inom Studieförbundet Vuxenskolan, men nu med funktionsnedsättningar, psykisk ohälsa och anhöriga. Det kan vara kurser i allt från matlagning till att lära sig sina egna rättigheter i samhället, eller att hjälpa föräldrar att förstå och hantera sina barns diagnoser. För att må bra måste vi samverka, hjälpa varandra och se varandra. Alla kan bidra till förändring. Alla kan göra något.

Jag har en fantastisk sambo, en dotter som är tre år och ett till barn på väg. De är mitt livs kärlekar. Jag jobbar fortfarande mycket, men inte dygnet runt. Och jag tycker att mitt jobb ger mer än det tar.  

Kontakt för den här sidan: haningekommun@haninge.se

Senast uppdaterad: 12 april 2019