Charles Listam

Foto: G40 Studio

”Jag har vuxit upp offside. Ornö är frihet för mig”, Charles Listam 42 år boende på Ornö.

Som fjärde generationen boende på Ornö känner jag mig som en ”urinvånare”. Den första som bosatte sig på Ornö i min släkt var min morfars far, som kom dit i början av 1900-talet och började som kusk åt greven och grevinnan Stenbock. På den tiden var det ganska många som bodde på ön, och många var livegna, de fiskade och odlade. Då var också de två fältspatsgruvorna på ön i drift, och de försörjde mängder av familjer här. Som störst var gruvdriften efter kriget på 1950-talet, då efterfrågan på fältspat var stor i de delar av Europa som hade raserats under krigen. Den äldre generationen har berättat för mig om de stora lastbåtarna som kom från Tyskland och hämtade sten som skulle användas till porslin och glas. I slutet av 1960-talet lades gruvorna ner och många flyttade härifrån men min släkt blev kvar.

Jag är kapten på bilfärjan, jag jobbar två veckor och är ledig två veckor. För mig är det helt perfekt eftersom jag får ganska mycket tid till att göra sånt jag gillar när jag är ledig, som att träna, fiska, jaga och gå i skogen. Både jag och min fru är naturmänniskor, och jag kan ärligt säga att jag njuter av livet. För mig är det frihet att bo på Ornö. Men det är klart att det kan vara lite omständligt att bo på en ö ibland. Jag har två söner som spelar hockey i två olika lag på fastlandet, så det går åt mycket tid till att skjutsa dem fram och tillbaka. Sista färjan går klockan 20.30 och ibland hinner man helt enkelt inte tillbaka. Därför har vi en liten lägenhet i Handen också.

Att växa upp på en ö är som att växa upp offside, lite vid sidan av det verkliga livet. Det bor 300 personer här året runt. Här finns bensinmack, ett nybyggt hotell, en brödbod och en krog. Men du hittar ingen matbutik, ingen bio och ingen pizzeria, så man får planera sitt liv på ett annat sätt. Men man blir bra på att passa tider. Våra barn går i en skola med bara 24 elever, det är familjärt och tryggt. Jag skulle vilja säga att det är ett mjukare klimat här än på andra ställen, vi tar hand om varandra. Alla Ornöbarn får dock en liten chock när de kommer till skolan på fastlandet och träffar fastlandsbarnen för första gången. Det fick jag också. Man upplever att alla är mycket hårdare och tuffare på fastlandet, det finns grupperingar på ett annat sätt och man leker inte över åldersgränserna. På Ornö suddas gränserna ut. Det är på gott och ont, man mår bra här men man förbereds ju inte för livet på samma sätt.

Jag vill aldrig bo nån annanstans än här och jag hoppas förstås att även mina barn blir kvar på ön. Men det vet man ju aldrig.

Kontakt för den här sidan: haningekommun@haninge.se

Senast uppdaterad: 15 april 2019