Bekämpning av jätteloka

Jättelokan är en växt som ska bekämpas, eftersom den är giftig, sprids lätt och hotar att slå ut andra växter. Foto: Sara Meurling

Jättelokan är en växt som ska bekämpas eftersom den är giftig, sprids lätt och hotar att slå ut andra växter. Om jättelokan växer på din mark är det du som ansvarar för bekämpningen.

Jättelokan är en så kallad invasiv art, som tränger ut annan växtlighet och lätt tar över ett område. Den växtsaft som jättelokan avger orsakar dessutom, i kombination med solljus, brännskadeliknande symptom. Om du inte kan hugga ner jättelokan själv finns det flera företag som kan hjälpa dig med det. Kommunen har anlitat företaget Etni AB för hjälp med bekämpning av jätteloka på kommunal mark. Om du har jätteloka på din fastighet (under förutsättning att fastigheten är bebyggd med ett boningshus) kan du göra RUT-avdrag för att bekämpa den.

Har du sett jätteloka? Tipsa oss!

Har du hittat en ny växtplats för jätteloka vill vi gärna veta det.

Se först på karta om växtplatsen redan är känd

Om växtplatsen inte finns med på någon av kartorna, skicka oss då gärna ett e-postmeddelande med en så tydlig beskrivning av växtplatsen som möjligt. Beskriv om det är enstaka exemplar av jätteloka eller ett större bestånd. Bifoga gärna ett foto.

jatteloka@haninge.se

Hur jättelokan kan skada dig

Jättelokans växtsaft innehåller ämnen (furokumariner) som i kombination med solljus ger skador på huden – liknande brännskador. Kraftig hudirritation, rodnad och blåsor är symtom som uppstår. De kan bli både stora och smärtsamma. Hudskadorna kan visa sig först efter 1 till 2 dagar och vara kvar i flera veckor.

Om du fått växtsaft på dig

Tvätta med tvål och vatten och skydda huden mot solljus i cirka en vecka. Även om du inte har fått några symptom bör inte huden utsättas för solljus en tid efter att du fått växtsaft på dig.

Om du bekämpar jätteloka är det viktigt att skydda hud och ögon eftersom växtsaften kan stänka eller flyta från snittytorna där växten skärs av.

Hotad biologisk mångfald

Jättelokan tränger undan och konkurrerar ut annan växtlighet med sina täta skuggande bestånd och är därför ett hot mot den biologiska mångfalden. I områden med höga naturvärden blir detta särskilt allvarligt eftersom värdena på platsen kan gå helt förlorade.

Markägare ansvarar för bekämpningen

Den som äger eller sköter marken som jättelokan växer på är ansvarig för att jättelokan bekämpas där. Här är exempel på markägare och den mark som de är ansvariga för.

  • Privata markägare – sin egen mark
  • Haninge kommun – kommunal mark
  • Trafikverket – mark vid järnväg och allmän väg
  • Fortifikationsverket – fortifikationsverkets mark
  • Ägare tillhörande samfällighet – mark som ägs gemensamt av samfälligheten.

Markägare som inte bekämpar jätteloka på sin mark får efter påminnelse ett föreläggande av Jordbruksverket.

Hjälp med bekämpning

Om jätteloka växer på din mark kan kommunen ge råd om hur du lämpligast bekämpar den. Det finns företag som utför bekämpning av jätteloka om du som markägare inte själv kan genomföra arbetet. Som privatperson med jätteloka på en fastighet med boningshus har du rätt att göra RUT-avdrag för jättelokabekämpning.

Bekämpningsmetoder

Slåtter - Slå med lie

Jättelokorna slås bäst med lie, speciellt om det är många plantor. Att använda röjsåg eller trimmer är mindre lämpligt eftersom det virvlar upp en dimma av växtsaft. Plantorna ska helst slås när de är cirka en halv meter höga, men man kan även vänta tills de börjat blomma. Vid blomning satsar jättelokan all energi på blommor och frösättning. Att hugga av stjälken då innebär att växten förlorar mycket energi och får svårare att komma tillbaka nästa år.

Bestånden måste slås minst tre gånger på ett år, eftersom plantorna sätter nödskott. Efter att jättelokan har huggits av med lie behöver blomställningarna tas bort från platsen och förstöras. De andra växtdelarna kan ligga kvar.

Rotkapning och uppgrävning

Rotkapning är en effektiv metod som tar död på plantan direkt. Jättelokan kapas då några centimeter under pålrotens tillväxtpunkt. Pålroten är övergången mellan rot och stam på växten. Punkten där rotkapningen ska göras finns precis under eller på samma nivå som markytan.

Rotkapningen görs med hacka eller spade och är lättast att göra tidigt på året, innan plantorna blivit för stora. Har man tillräckligt med tid kan man totalutrota växten på detta sätt. Handlar det om relativt få plantor, eller om plantorna är så små att rotkapning är svårt, är ett alternativ att gräva upp hela växten, det ger samma effekt. Om blomställningar finns måste de forslas bort och förstöras.

Jordbearbetning - med plöjning, kultivator eller jordfräs

Jättelokan är känslig för traditionell jordbearbetning och finns sällan där marken är brukad. Plöjning, användning av kultivator eller jordfräs fungerar utmärkt att bekämpa jätteloka med.

Jordbearbetning kan ge bättre effekt än både slåtter, grävning och rotkapning. Men jordbearbetning ska självklart inte användas på mark som det finns värdefulla växter, djur eller natur på. Däremot kan det vara en lämplig bekämpningsmetod på mark där jättelokan tagit över helt och hållet.

Den här bekämpningsmetoden kan få växtsaft att virvla upp och bilda en dimma. Metoden är därför lämpligast när växtplantan är liten.

Kemisk bekämpning

Av hänsyn till natur och miljö ska kemiska bekämpningsmedel så långt som möjligt undvikas och särskilt i närheten av vatten. I första hand bör en så kallad mekanisk bekämpningsmetod användas, till exempel de andra bekämpningsmetoderna som finns på denna sida.

Kemisk bekämpning är en effektiv metod som innebär mindre arbete och färre kontroller av jättelokan under sommaren, jämfört med till exempel bekämpningsmetoden med slåtter.

De preparat som används är baserade på glyfosat (exempelvis Glyfonova, Roundup eller motsvarande). Bekämpningen ska ske enligt gällande föreskrifter och får endast utövas av personer med behörighet.

Om bekämpningsmedel sprids på banvall, idrottsanläggning eller i områden som är större än 1000 m2 och där allmänheten kan vistas fritt (gäller inte på åkermark) i Haninge kommun är man skyldig att anmäla det till Södertörns miljö- och hälsoskyddsförbund. Blankett för att anmäla hittar du på förbundets hemsida.

Om man sprider bekämpningsmedel inom dessa områden utan att först ha anmält det kan man få betala miljösanktionsavgift. För att sprida kemiska bekämpningsmedel inom vattenskyddsområden gäller tillståndsplikt oavsett vilken typ av område det handlar om.

Kontakt för den här sidan: info@haninge.se

Senast uppdaterad: 11 september 2019