Motiv för bevarande
Vägar är ett kulturhistoriskt arv som vi tidigare inte har varit särskilt medvetna om. Genom att se på vägarnas utveckling kan vi också följa en orts eller ett samhälles utveckling. Resterna av de äldre vägnäten är viktiga för förståelsen av Haninges utveckling samt omvandling från jordbruksbygd till förortskommun.
Beskrivning
Kulturhistoriska vägmiljöer omfattar resterna av det äldre vägnätet, främst de stora vägarna Dalarövägen, Nynäsvägen och häradsvägen men även spåren av det allra äldsta forntida vägnätet samt de kulturmiljöer som har anknytning till vägarna.
I Haninge finns en hel del rester av det äldre vägnätet bevarade. Det allra äldsta forntida vägnätet har lämnat sina spår i form av vägbankar, runstenar och hålvägar d.v.s. stigar som genom flitig användning har fått formen av djupa diken. Det vägnät vi använder i dag följer i vissa fall fortfarande de forntida vägarnas sträckningar.
När de stora vägarna rätades vid bilismens intåg under 1900-talet snördes många sträckor av. Flera av dessa används i dag som lokala vägar och uppvisar ofta en mycket väl bevarad vägmiljö från det tidiga 1900-talet. Avsnörda sträckor som har stängts av för all trafik har däremot för det mesta blivit övervuxna och återgått i skogens grepp.
Historik De första människorna som kom till Haningebygden färdades på vattnet. Innan ett sammanhängande vägnät hade uppstått var det vattnet som förde samman människorna, land skiljde dem åt. De första vägarna var stigar som med tiden knöts samman. Ur stigarna uppstod så småningom vägar.
Stigarnas sträckningar var beroende av naturens villkor och kunde ändras av t.ex. ett nedfallet träd. Det kan därför vara svårt att ange den exakta sträckningen av en gammal väg, man talar hellre om ett vägområde. Vissa ställen, som vadställen, var man alltid tvungen att passera och där kan spåren efter det forntida vägnätet bli tydliga. Många av de platser där det i dag finns broar var en gång platsen för ett vadställe. Människorna ville också helst ta sig fram torrskodda, gärna på åsar. En väg fick inte gå över åkermark utan man lade den i gränsen mellan skog och åker.
Gravfält och runstenar placerades ofta intill vägarna där de kunde ses av många och runstenarna kunde även fungera som riktmärken eller gränsmarkering intill en väg. Många ortnamn kan ge upplysningar om det äldsta vägnätet som t.ex. Broby, Vadet, Spångaberget eller Jordbro.
Ett sammanhängande vägnät uppstod först på 1000-talet e Kr när kungamakten och kyrkan tillsammans uppmuntrade vägbyggandet. Runstenarna är ett minne från den tiden.
Kalvsviksvägen, Svartbäcksvägen, Tyrestavägen, Runstensvägen, den gamla häradsvägen från Västerhaninge mot Södertälje, Söderbyvägen vid Tungelsta by samt Albyvägen är några av de vägar som man kan anta har ingått i Haninges forntida vägnät. Även vissa delar av Dalarövägen och Nynäsvägen har ingått i det forntida vägnätet.
Huvudvägarna i Haninge har troligen sedan 16-1700-talet varit Dalarövägen, Nynäsvägen och häradsvägen. På de vägarna kan man finna gamla broar, milstolpar, väghållningsstenar mm.
Från början tog man sig fram till fots eller på hästryggen. Det var först på 1700-talet som häst och vagn allmänt började användas på vägarna. Omkring 1914 kom bilarna till Haninge och 1921 kom busstrafiken i gång.
Dalarövägen, som länge var Haninges viktigaste väg, anlades troligen i hela sin sträckning från Skanstull till Dalarö någon gång i början av 1600-talet. Då blev Dalarö Stockholms uthamn, fick tull och lotsstation och även en skans. Dalarövägen följer inom Haninge kommun ännu i stort sett den ursprungliga sträckningen. Enstaka sträckor av vägen har troligen ingått i det forntida vägnätet vilket bl a en runhäll och 1000-årig vägbank söder om gården Skutan tyder på (1).Vissa delar har rätats ut och breddats vid flera tillfällen bland annat som ett s.k. nödhjälpsarbete som startade på 1930-talet i regi av Statens Arbetslöshetskommission (AK-arbete). Några av de sträckor, som då snördes av, används fortfarande som lokalvägar och dessa grusvägar har i dag ett stort kulturmiljövärde. Där finns fortfarande den gamla landsvägsmiljön från tidigt 1900-tal mycket väl bevarad. Sträckor som inte används har dock blivit övervuxna av skog. De avsnörda sträckorna finns från Lännåkersviken till Schweizerdalen (2). Några mindre stenbroar och brofundament, nästan samtliga milstolpar från 1777 samt 3 st väghållningsstenar (3) finns bevarade på sina platser vid den ursprungliga sträckningen av Dalarövägen.
Dalarövägen passerar genom kulturmiljöområdena 17, 26 och 27
Nynäsvägen anslöt från början till Dalarövägen vid Handen men kom senare att sträcka sig från Skanstull till Nynäshamn. 1699 anges det i en kartbeskrivning över Ribby i Västerhaninge, att egendomen låg 1 mil från stora landsvägen (Dalarövägen) vilket tyder på att Nynäsvägen då ännu inte räknades som landsväg. Nynäshamn växte upp efter att Nynäsbanan invigdes 1901 och därefter ökade Nynäsvägens betydelse.
Vissa sträckningar av Nynäsvägen kan ha anor minst 1000 år bakåt i tiden och har troligen ingått i det forntida vägnätet t ex den äldsta sträckningen vid Västnora och den äldsta sträckningen vid Fors och Berga Naturbruksgymnssium. Vid sistnämnda ställe kan man samtidigt se tre generationer av vägen vilket är ett unikt stycke väghistoria i kommunen. I skogsbrynet löper den äldsta vägen parallellt med den sk AK-vägen från 1930-talet och motortrafikleden från 1996 (4).
Nynäsvägen har rätats i flera etapper bland annat som ett statligt s.k. nödhjälpsarbete (AK-arbete) som startade omkring 1933. Några av de sträckor som då snördes av används fortfarande som lokalvägar. De är grusvägar och har i dag ett stort kulturmiljövärde. Där finns fortfarande den gamla landsvägsmiljön från tidigt 1900-tal mycket väl bevarad. Dessa sträckor finns från Fors och söderut till kommungränsen (5). Även en ca 800 m lång sträcka av Björklundsvägen som ingick i Nynäsvägen är mycket väl bevarad (6). Vissa av de tidstypiska s.k. AK-vägarna från 1930-talet har också ett kulturmiljövärde exempelvis delen mellan Fors och Stavsvägen.
Samtliga milstolpar från 1700-talet finns kvar på sina platser vid Nynäsvägens gamla sträckning och även några mindre stenbroar och brofundament. Vid Jordbro passerar vägen fortfarande "Galgstenen" som var avrättningsplats (7). Det hus som inhyste Fors gästgivargård och skjutshåll finns kvar intill den gamla vägen vid Fors (8).
Jordbron vid Jordbro företagspark är upphovet till namnet Jordbro (9). Det är en gammal vägbank där Nynäsvägen passerade en sankmark. "Bro" betydde förr även vägbank. Vägbanken var troligen från början tillverkad av jord.
Nynäsvägen har under åren 1976-1996 ersatts som genomfartsled av en motorväg, väg nr 73, på sträckan mellan Fors och den norra kommungränsen.
Nynäsvägen passerar genom kulturmiljöområdena 25, 26, 34 och 35
Häradsvägen Stora delar av den gamla häradsvägen ingår fortfarande i Haninges vägnät. Glasbergavägen, Mulstavägen, Stenvägen, Gråbergsvägen, Skogs-Ekebyvägen, Södertäljevägen (delen från Skogs-Ekebyvägen till kommungränsen) samt Sorundavägen är rester av häradsvägen. Mellan Västerhaninge och Tungelsta ersattes häradsvägen 1932 av Tungelstavägen som byggdes som ett AK-arbete.
Häradsvägen utgick från Nynäsvägen vid prästgården i Västerhaninge och delade sig vid det gamla skolhuset i Tungelsta. Benämningen häradsväg kommer av att det var häradet som bestämde om vägens underhåll.
Skogs-Ekebyvägen med sina ekar bjuder fortfarande på en genuin upplevelse av den gamla vägmiljön även om vägbanan har asfalterats. Södertäljevägen och Sorundavägen följer i dag i stort sett sina gamla sträckningar och slingrar sig fram genom skogen på ungefär samma sätt som de naturanpassade stigar som de uppstod ur. På Södertäljevägen rätades några skarpa kurvor innan vägen asfalterades på 1970-talet. En runsten intill vägen vid gränsen mellan Haninge och Botkyrka kommuner är sannolikt ett tecken på vägens forntida anor, eftersom runstenar ofta placerades intill vägar. Vid Södertäljevägen ca 3 km från Tungelsta station ligger gården Djurgårdsgrind där författaren Ivar Lo-Johansson växte upp (10). Vid Södertäljevägen ligger även Sadelmakartorp som har varit plats för bland annat krog, gästgiveri och skjutshåll (11).
De milstolpar som finns vid häradsvägen sattes upp 1809. Samtliga utom en står kvar på sina platser. På Skogs-Ekebyvägen finns en bro i vilken rester av en äldre bro ingår (12).
Häradsvägen passerar genom kulturmiljöområdena 22, 26 och 34
Tyrestavägen och Svartbäcksvägen ingår sannolikt i en längre väg som har gått mellan Svartbäcken och Vinåker och som har anor minst 1000 år bakåt i tiden (13). Vägen finns till stor del kvar som väg ännu i dag, även om den har undergått en del förändringar. Vid Tyresta by finns en runhäll (14) som visar var vägen passerade, mellan Mörby och Vinåker finns en gammal ca 500 m lång vägbank bevarad (15) och vid Svartbäcksvägen/Dalarövägen finns ett tydligt system av hålvägar (16) som har samband med denna väg.
Hålvägarna vid Svartbäcksvägen/Dalarövägen sammanstrålar mot en punkt som troligen har varit ett vadställe över Forsla kärr. Här vid hålvägssystemet fanns en trevägskorsning där en väg norrifrån delade sig i två. Den ena var vägen förbi Tyresta mot Vinåker, den andra gick över Forsla kärr och följde sedan nuvarande Dalarövägen ett stycke, det är oklart hur långt. Söder om gården Skutan finns en runhäll på ett berg. Den visar var vägen passerade och på samma ställe finns också resterna av en 1000-årig vägbank som kallas "bro" i texten på runhällen (1).
Vägen mellan Svartbäcken och Vinåker passerar genom kulturmiljöområdena 14, 16 och 18.
Kalvsviksvägen, Gullringsvägen och Björklundsvägen bildar tillsammans den gamla vägen mellan Öster- och Västerhaninge kyrkor som troligen i minst 1000 år i stort sett har följt samma sträckning (17). I dag är vägen avskuren av motorvägen. Där Kalvsviksvägen korsar Husbyån finns ett äldre välbevarat stenfundament från en träbro intill nuvarande vägen (18). Kalvsviksvägen har rätats ut något och breddats men har ändå mycket av den gamla vägmiljön bevarad.
Vägen passerar genom kulturmiljöområde 26.
Runstensvägen i Handen har troligen anor minst 1000 år bakåt i tiden. Vid Runstensvägen stod tidigare en runsten som flyttades till sin nuvarande plats vid Haninges kulturhus omkring 1970. Runstensvägen var troligen den väg som ledde norrut mot Västerhaninge innan Nynäsvägen anlades. Runstensvägen fortsatte då genom Rudans gård och sedan söderut mot Västerhaninge väster om nedre Rudasjön (19). Vissa delar av den gamla vägen finns fortfarande kvar som gångväg i Rudans friluftsområde.
Vägen passerar genom kulturmiljöområde 11.
Gällande skydd och planer
Riksintressen för kulturmiljövården Namn: Haningebygden, Sandemar
Riksintressen för friluftslivet. Namn: Ågesta-Lida-Riksten, Tyresta-Åva, Stockholms skärgård yttre delen
Riksintresse enl MB 4 kap Namn: Stockholms skärgård
Riksintressen för naturvården Namn: Häringe-Hammersta, Sandemar
Naturreservat Namn: Tyresta_Åva
Tätortsområde enligt Översiktsplan-Haninge fastlandsdel, 1992
Översiktsplan-Haninge fastlandsdel 1992
Översiktsplan-Kustplanen Nynäshamn/Haninge
Fornlämningar enligt kulturminneslagen
Strandskydd enligt miljöbalken
Västerhaninge utvecklingsprogram
Tungelsta utvecklingsprogram
Planer: B183-1969, B182-1969, B28-1948, B23-1947, B69-1954, D135-2001, S117-1983, S67-1973
Planuppdrag: Vreta 1:15 m.fl, Solsätersvägen, Program Väländan L Hållsättra Ålsta
Naturinventeringar Namn: Skogs-Ekeby, Västnora, Häringe, Träskån, Gullringskärret, Lillsjön, Olsholmen, Karlslund, Ösby bro, Sandemars allé
Planerad gasledning
Rekommendationer
Syftet är att bruka och bevara de äldre vägmiljöerna. Ingrepp på äldre vägar bör göras med varsamhet och eftertanke. En vägmiljös historiska värde kan snabbt förloras genom oaktsamhet och okunskap. En breddning av en väg eller en rätning av en kurva är vanligen en stort ingrepp ur kulturmiljösynpunkt och kan i vissa fall förstöra en 1000 årig historia.
Det är också viktigt att de äldre vägbankarna i skogsmiljö inte används av skogsmaskiner eller andra fordon eftersom de då körs sönder. Önskvärt vore att kommunen tog fram ett informationsmaterial om äldre vägar i skogen som skickades till alla markägare med skog. Likaså ett informationsmaterial som berättar om de kulturhistoriska värdena där äldre vägar nyttjas som lokalslingor.
Förslag till skydd
Varsamhetsbestämmelser för de äldre vägarna bör inarbetas i samband med att områden med äldre vägar planläggs.
Källor
- Häradskartan, konceptet, omkr.1905
- Runinskrifter i Haninge, Harry Runqvist, 1975
- Västerhaninge, Historia och kulturhistoria, Bengt Lundquist, 2001
- Tungelsta, Historia och kulturhistoria, Bengt Lundquist, 1997
- Vägar i Haninge, Bengt Lundquist, 1999
- Fornminnesregistret
- Milstolpar, Stefan Nordin, 1998'
Delar av det äldsta vägnätet (rött) samt Dalarövägen. Prickade linjer visar troliga vägsträckningar som inte längre visar upp några spår i terrängen.
Nynäsvägen och Häradsvägen.
Den gamla byvägen slingrar sig fortfarande fram i landskapet och klättrar över kullarna på samma sätt som den gjorde för tusen år sedan. Här finns tysta, vardagliga värden och stämningar bevarade. Fotot taget omedelbart öster om byn Vinåker.
Även om byn Kapp-Ekeby försvann för länge sedan så lever fortfarande en bit av den gamla byvägen. Kapp-Ekeby som låg intill nuvarande Vitsåvägen övergavs för gott 1877.
Tre generationer av Nynäsvägen på samma plats, den äldsta i förgrunden den senast byggda längst bort. Berga naturbruksgymnasiums byggnader skymtar till höger i bakgrunden. Nr 4 på kartan.
Den fina stenvalvsbron söder om Berga naturbruksgymnasium byggdes troligen i början av 1900-talet. Den har senare breddats med en betongplatta och behöver nu rustas upp.
Runstenen på gränsen mellan Grödinge och Haninge kan vara ett tecken på att vägen passerade platsen redan för 1000 år sedan
Milstolpe vid Glasbergavägen, som är en rest av den gamla häradsvägen. Milstolpen har vänts och försetts med ny text på framsidan. Det gamla ½-milstecknet finns kvar på baksidan, vilket syns på bilden.
De som färdas på Nynäsvägen mot Västerhaninge passerar fortfarande "Galgstenen" som var den gamla avrättningsplatsen. Nr 7 på kartan.
En av Haninges äldsta bevarade vägar är denna hålväg som fortfarande används som stig. Här har många fötter och hovar trampat sig ner genom tiderna. Hålvägen är den största i ett helt system av hålvägar som finns på platsen. Tyvärr har en del av hålvägssystemet försvunnit när ett småhusområde byggdes intill. Närmast i bakgrunden Svartbäcksvägen. Mellan träden skymtar Dalarövägen. Hålvägen fortsätter en bit på andra sidan Svartbäcksvägen. Nr 16 på kartan.
Runstensvägen vid Handens centrum följer en vägsträckning som troligen är minst 1000 år gammal. Den är ett tydligt exempel på hur de gamla vägarna fortfarande är synliga i dagens moderna samhälle.