Hur långt når Alfons?
Foto: Pär Åkesson
Förberedelser och testgruppen
Efter genomgående fina recensioner i tidningarna, valde barnkultursekreterare Lillemor Strand att låta vårens Minikulturtestare testa Boulevardteaterns föreställning Hur långt når Alfons? fritt efter en bok av Gunilla Bergström.
Testgruppen bestod av dagbarn från Vendelsö, Leo, Signe, Elias, Noa, Svea, Sofia, André, Meleah, Vilma och pedagogerna Jessica och Maritha. Man träffades först och pratade om vad som skulle ske. Och många frågor kom upp:
Vad är teater? Vad kommer att hända?
Testdagen
Tisdag 22 februari 2011 åkte man till Boulevardteatern på Götgatan i Stockholm. Framme vid teatern fick de som ville sätta på sig kulturtestknapparna som visade att man var en ”testpatrull”. Isabel som jobbade på teatern mötte gruppen och hade med en stor blå påse som barnen fick lägga sina ytterkläder i.
"Jag går och säger till skådespelarna att ni är här så kan ni få träffa dem efteråt", sa Isabel.
Barnen fick träffa skådisarna
Direkt efter föreställningen fick barnen gå fram till Alfons och hans pappa som egentligen heter Lasse Nilsen och David Tallroth och är skådespelare. Skådespelarna frågade om barnen hade haft en bra stund och gruppen fick ta kort på dem!
Barnens reflektioner
Ett par dagar senare träffades gruppen i Haninge kulturhus för att prata om teaterbesöket. Barnkultursekreteraren Lillemor Strand läste också boken och gruppen upptäckte att den fått sett mycket av den på teaterscenen.
”Våra funderingar som vi bär på inne i våra kroppar, visst är de också vi.”
”Man kan fundera på orättvisor, kusintrubbel.”
”Eller om man har en lös tand som känns läskigt – då är ju de tankarna också en del av en själv.”
För hur långt räcker en människa? Var börjar och slutar vi? Räknas våra tankar? Det är frågor som Alfons funderar på i föreställningen och som gruppen pratade om.
Det barnen med en gång kom ihåg från scenen när de hörde boken var:
”Äppeldoftskännargubben”
”Krypingarna nere i jorden”….(Gestaltades humoristiskt på scenen)
”Viktor med sitt blåa öga på Skolgatan 2”
”Småttingen som drömmer om Alfons mål”
Korta och snabba frågor till testarna:
Var det lätt att komma till teatern på Götgatan?
"Jaaa/nja"
Var det sköna stolar i teatern?
"Jaaa"
Blev vi bra mottagna av dem som jobbar på teatern?
"Jaaa"
Hörde och såg ni bra?
"Jaaa"
Tycker ni att andra barn ska få se Alfonsföreställningen?
"Jaaa"
Tycker ni att det vore roligt om föreställningen kom till Haninge kulturhus?
"Jaaa"
Skulle teaterlokalen i Haninge kulturhus fungera att ha föreställningen i?
"Jo, det kan bli bra här…", "Man sitter bra i stolarna å roligast är det att prova stolarna längst bak.", "Fina speglar i logen."
Tusen tack för att ni ville vara med, hälsar Lillemor!
Text och bild Lillemor Strand
Publicerat 2011-07-04
Minitestarna fick rycka ut igen
Tittut behövde testpublik
Dockteatern Tittut ringde och frågade…finns det några barn som vill hjälpa oss att vara publik? En ny dockspelare/skådespelare hade nu övat och ville möta publik inför den stundande turnén. Som ett litet genrep. Haninge kulturhus var platsen de ville till för detta ändamål och Lillemor Strand frågade vårens Minikulturtestare som också tog med sig de yngre barnen i gruppen.
Foto: Love Lannér
28 april 2011 spelade Dockteatern Tittut Nu är vi gorillor på Haninge kulturhus.
Publiken var hänförd….speciellt de yngre. Föreställningen ges för barn från 2 år. Den är baserad på Barbro Lindgrens bok Nu är vi gorillor låtsas vi. Dagbarnvårdare Jessica lånade med sig boken och pratade med barnen efteråt.
Barnens tankar om teatern Nu är vi gorillor låtsas vi
Överlag tyckte barnen att den var rolig och spännande. Det kändes inte som om teatern höll på länge.
”Det var jätteroligt när de åkte rutschkana.”
”Det var läskigt när krokodilen kom, men det var ju egentligen bara en cykel.”
”Aporna var jättesöta, speciellt den lilla.”
”Jag tror att den lilla apan gjorde illa sig när pappan la sig på den.”
”Det var tur att pappan räddade barnet när krokodilen kom. Jag tyckte inte om krokodilen.”
”Solen var inte bara gul. Det var konstigt.”
Jessica frågade även vad barnen tyckte om de som spelade teater.
”Det var roligt när de var därute och var en katt och en hund. Det var roligt.”
”Jag tycker att de skulle vara apor också.”
”De var roliga, mest den lilla.”
”Jag tyckte om sången.”
Håll utkik…föreställningen kan komma till Haninge kulturhus.
Tack!
Lillemor Strand
Tidigare publicerade artiklar
2010
Minikulturtestarna från Söderby antog utmaningen
Haninge kulturhus bjöd in barnen och personalen på familjedaghemmet Norra Söderby till ett pilotprojekt. Barnen Filip, Ella, Casper, Theo, Charlie, Tindra, Jasmine, Colin, Alexandra, Molly och Lea och pedagogerna Marit Svanteson och Margareta Nissilä Johansson antog utmaningen. Söderbybarnen blev våra första minikulturtestare.
Under hösten 2010 såg de två teaterföreställningar,
Ett lamm till middag med Boulevardteatern och
Astons stenar med Teater Pero, som man sen pratat om och kring. Vad tyckte barnen var bra och vad tyckte de kanske saknades? Skulle de säga till en kompis att gå och se föreställningen?
Ett lamm till middag. Astons stenar.
Anledningen till att Haninge kulturhus börjat med kulturtestare är att vi vill jobba tillsammans med barnen. Hela vår verksamhet ska präglas av en nära dialog med barn och unga.
Att vår profession möter barnens kunskap och liv gör att vi lär oss och ser saker utifrån barnens tankar och funderingar.
Lite om processen:
Steg 1
Först fick gruppen läsa boken Ett lamm till middag skriven av Steve Smallman.
Steg 2
Sedan åkte gänget till Boulevardteatern och såg Ett lamm till middag i regi av Roger Westberg. Initiativtagaren och barnkultursekreteraren Lillemor Strand på Haninge kulturhus skulle följt med men fick förhinder.
Steg 3
Efteråt pratade pedagogerna med barnen om vad de sett och hört och upplevt!
Steg 4
Ett par veckar senare åkte gruppen tillsammans med Lillemor Strand och såg ytterligare en föreställning. Denna gång var det Astons stenar på Teater Pero. Nu hade barnen inte läst boken som föreställningen baseras på.
Steg 5
Efter ett par veckor träffades gruppen och Lillemor Strand åter i Haninge kulturhus och man läste boken Astons stenar skriven av Lotta Geffenblad. Gruppen tittade på bilder från Boulevardteaterns och Teater Peros uppsättningar och man pratade om vad man sett och känt.
"Vargen var mindre än lammet..."
"Mamman var starkare än pappan…"
"Hundöron och virkningar…"
Reslutatet:Det kom många positiva reaktioner från Minikulturtestarna om båda föreställningarna. Haninge kulturhus kunde dra slutsatsen att Ett lamm till middag och Astons stenar skulle passa bra att visa i teatern i kulturhuset. Och så blev det. Barnkultursekreterare Lillemor Strand hade preliminärbokat föreställningarna men valde nu att definitibvt boka föreställningarna till våren.
”Det bästa på Ett lamm till middag var när det kom skuggspel, för det visste man inte skulle komma för det var inte så i boken”
Överraskad:
En annan slutsats pilotprojektet gett är att är det bra att vara förberedd och ibland är det härligt att bli överraskad!
Tusen tack alla Minikulturtestare!